“Upp och hoppa era Slashasar, fienden står och skrattar tio meter framåt och ni bara ligger där och kramas! Vad håller ni på med? Är det såhär ni ska kriga era slöfockar? “
Ja vad håller vi på med tänker ni nu. Men bor man nämligen med Linda Ström (se bild ovan) på läger så låter väckarklockan enligt Markoolios låt ovan “jag orkar inte mer”. Men ännu orkar vi!
Dag tre idag på lägret och efter uppvaknandet med Markoolio och en vrålfrukost satte vi oss i bussarna för att bli avsläppta efter vägen mot Laisaliden. Laisaliden om man inte hört talas om förut är något man inte vill höra talas om. Tänk dig den där sega jobbiga slakmotan som aldrig tar slut, och lite till; så har du Laisaliden. En asfalterad väg upp bland molnen och mjölksyra explosioner.
Skämt åsido så är Laisaliden en skräckblandad förtjusning, och den perfekta intervallbacken som aldrig tar slut. Den är bra för att samla mycket effektiv tid när en intervall tar mellan 10-12 minuter. Efter mjölksyrafesten rullade vi hemåt för dusch, mat och några timmars vila innan det var dags för pass nummero 2!
Ett riktigt återhämtningspass med fin löpning på fjället och träningsvärkiga ben. Vädret här levererar förövrigt perfekt ”andasväder”, fuktig och nyregnad och du kan ventlilera med gott samvete. Något som däremot inte ventlileras är våra hotellrum som nog kommer behöva en sanering efter skidgymnasiets besök.
Nu ska vi snart gå och käka kvällsfika för att sen skalla kudden och tagga sista uppvaknandet till Lindas väckarklocka.
Läger äger.
Klicka på länken för att lyssna på våran väckarklocka:
Fjällhälsningar rum nummer 7
(Frida, Linda, Saga, Linnea)
Danne ser Hemavan från en annan vinkel
Frida och Saga på väg till topps
Björn med Erik Jonsson i släptåg
Märta, Frida och Saga på bron över Syterbäcken